Växthus!

Sent på semestern blev det äntligen av att vi byggde vårt växthus! Det har legat på ritbordet sedan vi flyttade hit får sju år sedan. Stommen består av fönster räddade från en rivning i Lund. Jag hade turen att komma förbi just som de börjat riva och medan jag stod och tittade längtansfullt efter de stora fönstren såg jag till min glädje en av våra kompisar komma förbi. Hon jobbade just då med markanläggning och kände killarna som hade hand om rivningen. Killarna gick med på att spara fönstren förutsatt att vi kom och hämtade dem samma eftermiddag. Än en gång fick jag förbanna mig själv för att vi inte hade dragkrok på bilen. Jag lyckades dock få tag på en annan kompis som både hade dragkrok och kunde tänka sig att hjälpa mig med hela processen; från att hyra släp, köra in till stan och bära ut de astunga fönstren till att leverera dem hemma i Dalby (där vi bodde då). Vi har därför döpt växthuset till Roger för att hedra hans insats :-)

Växten i framkanten är en Clerodendron trichtomum, frilandsclerodendron, som faktiskt har klarat de två sista hårda vintrarna.

Vi nöjde oss med en grund av lecablock som ligger på en bas av 0-40. Vi använde det till vårt lusthus i Dalby och det fungerade bra. I och med att stommen är av trä så gör det inte så mycket om det blir lite sättningar i marken.

Det tog tre dagar att bygga den nedre stommen och skruva fast fönstren. Det är inget finsnickeri – vi har använt vinkeljärn överallt och dessutom varit tvungna att anpassa ritningen efterhand. Fönstren från rivningshuset i Lund är gissningsvis från tjugotalet och hade två omgångar av enkla bågar. De yttre sitter kvar i sina karmar och går att öppna, medan de inre har fästs direkt i stommen.

Vi hittade dörrar på Kullabygdens byggnadsvård, och jag spenderade någon glad timme eller två åt att lossa gångjärnen för att kunna sätta dit nya (begagnade). Från början var det två högerdörrar som hade ganska små gångjärn som inte passade till någon hanne jag kunde hitta. Sedan vet jag inte hur lång tid jag ägnade åt att försöka få dem på perfekt plats i dörrkarmen vi gjort. Tyvärr är det svårt att få tag på riktigt raka tryckimpregnerade brädor och den ena sidan var vriden och jag blev inte riktigt nöjd med den sidan. Nu när det har blivit lite kallare har den rätat upp sig och det ser bra ut - hur det kommer att se ut i vinter vet jag inte.

När vi kom till taket tyckte han-som-lagar-maten att vi skulle sätta ett snedtak som lutade mot garageväggen, men jag protesterade. Jag ville ha ett sadeltak med samma lutning som garagetaket istället. Då tyckte han-som-lagar-maten att det fick jag och barnen ordna. Hans semester var dessutom slut.

Jag håller fast den bärande bjälken medan tvåan skruvar.

Som tur är så är barnen vana brädgårdsbesökare och snart hade vi virke hemma. Ettan och jag gjorde mätningar och beräkningar. Tvåan svingade både sticksåg och skruvdragare med förtjusning och snart hade vi takstolarna på plats. Det var klurigare med taket. De första skruvarna gick väl bra, men allteftersom vi fick bitarna på plats blev det svårare att nå. Dessutom var skruvdragaren för vek, så vi fick använda den betydligt tyngre borrmaskinen. Trean, som är lättast i förhållande till sin styrka, fick lägga sig på garagetaket och fick i ett par skruvar till. De sista skruvarna kom vi åt genom att placera en masonitskiva på taket, en person stod på en stege som hindrade skivan från att glida ned, en fick hålla koll på en repstege som vi fäst med remmar från andra sidan taket (för att man skulle kunna ta sig fram på masonitskivan) och sedan fick trean klättra upp på en stege som ställdes vid sidan om skivan. Taket bågnade lite under hennes tyngd, men inte värre än att vi känner oss trygga inför vinterns snöfall.

Trean fäster takplast medan jag ger en helt överflödig muntlig guidning. Mest står jag och - lika överflödigt - oroar mig för att hon ska trilla ned. 

Trean fick också fästa taknocken när vi kom så långt. På framsidan har vi satt plexiglas. Tanken är att vi ska fästa spröjs från de runda fönstren ut mot sidorna (som en sol), men så långt har vi inte kommit. Vi valde en halvtransparent plast till taket och det bekymrar mig lite. Kommer det att bli tillräckligt med ljus för växterna? Samtidigt har vi använt samma plast till vår uteplats och där under trivs växter jättebra. Jag och ettan spenderade lång tid i byggaffären med att välja och kom till slut fram till att den mörka är mycket behagligare för människor och ser snyggare ut utifrån (mindre blänk). Dessutom brukar man ju vitmåla växthus när solen är för stark. Men, som sagt, jag misstänker att det egentligen är lite för mörkt både på vårkanten och sent på hösten. Skulle det vara för mörkt kan man ju alltid ha tilläggsbeslysning och eftersom vi gillar att sitta där så är människoanpassningen viktig den också.

Bild tagen från den andra stolen. Till våren ska vi ha en rabatt längs fönstret längst bak. 

Växthuset är byggt runt våra tomatplantor vilket innebär att vi genast fik en ombonad känsla. Golvet består av gamla cementplattor från tomten. Meningen är att vi ska lägga en rad till när säsongen är slut och ha lite mer rabatt vid sidan om dörrarna. Redan nu finns det plats för ett litet bord och ett par stolar och vi har suttit där många kvällar i höst. Nu börjar det bli väl kallt, men en solig dag blir det fortfarande varmt nog för en fika på eftermiddagen.